.

Halloj det var ganska länge sen jag skrev känns det som men har inte mått så bra och inte heller kommit på nånting att skriva om höhö.. Men idag så vaknade jag och skulle till skolan men sen så börja jag må dåligt igen och frågade mamma om jag kunde stanna hemma för orkar verkligen inte med skolan idag.. Och dt fick jag så nu ska jag bara städa mitt rum, duscha osv..
Är fett trött.. Så nu ska jag duscha och lägga mig i sängen igen ^^
Puss :)

 

Jaahap nu äre så att i Colombia har vi 4 hästar på landet och en av dem är min, den heter Lulu, jag har haft henne sen jag var 6-7 år ungefär då jag fick min egen häst eftersom jag kunde rida. Hon är så underbar men tyvärr är Lulu sjuk nu så man kan inte rida henne.. Och hon kommer tyvärr få avlidas.. Och jag blir så ledsen har ju haft henne i typ snart 12 år och nu kan jag inte vara med henne.. och om hon nu dör så kommer jag inte finnas där..det gör mig så ledsen.. ! Vet ju inte när det kommer hända.. Vet inte heller om pappa kommer våga säga det till mig i telefon.. kommer vara helt krossad då.. Förra gången jag frågade sa han i alla fall att hon fortfarande levde och att hon hade det bra.. men jag vet inte vad jag ska tro.. Han sa även att jag skulle få en ny häst.. men vem fan vill ha en ny häst? Jag vill ha Lulu som jag har haft hela livet..inte en annan! 
 Lulu är ju mitt allt..!
Aja nu kommer tårarna kan inte fortsätta skrivaa.. men här är lite bilder på våra hästar.. !

 

Ja nu tänker jag berätta lite om varför jag flyttade till Sverige.. Först så bodde jag i Colombia med min pappa, min mamma och min syster Tatiana, när jag var ungefär 5 år så skildes mina föräldrar och vi stannade med pappa eftersom han hade mycket bättre ekonomi och mamma kunde inte ta hand om oss..  Men eftersom pappa jobbade väldigt mycket så var jag mest med min syster hela tiden hon blev som en mamma för mig och det är hon fortfarande.. Hon lagade mat till mig hjälpte mig göra läxor när hon var typ 15-16 år.. Men sen så skaffade Pappa en annan kvinna som verkade snäll men hon förstörde det för oss.. Min syster flyttade hemifrån när hon var 17 år eftersom hon inte orkade bo kvar där, hon mådde dåligt. Då var jag ensam för det mesta..det var då jag och min syster bestämde oss för att vi ville bo med min mamma vi hade inte träffat henne på 4 år eftersom hon hade flyttat till Sverige. Vi saknade henne väldigt mycket.. I början ville inte pappa  att jag skulle flytta, jag har alltid varit hans lilla flicka liksom. Men jag grät varje kväll för jag saknade min mami. Ajaa sen så sökte vi tillstånd för att kunna resa till Sverige men den enda som fick det var jag.. Min syster hade redan fyllt 18 år och de tyckte inte att hon behövde sin mamma lika mycket som jag.. Det krossade mitt hjärta min syster hade varit som min mamma i många år och jag ville inte lämna henne ensam men nu var jag tvungen..  Så då flyttade jag till Sverige.. när jag kom var jag 12 år skulle fylla 13.. Att träffa min mamma efter att inte ha sett henne på några år kändes underbart det hade jag längtat efter så länge men jag var så ledsen för att jag lämnat min syster.. Och så hade hon såklart en man och en liten son.. min lille Brorsa Matheo.. Allt var bra i början.. Jag var lycklig men ändå olycklig och så har det alltid varit.. Jag kan inte vara lycklig helt om jag inte har alla personer jag älskar nära mig.. Men mina systrar och pappa kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Sen så började helvetet för mig.. Fick höra varje dag av mammas man dårå att jag var ett problem att jag borde flytta tbx att ingen älskade mig att jag borde sticka och aldrig komma tbx att min pappa hade skickat mig till Sverige för han tyckte att jag var ett problem men så vare inte.. Men alla dem orden fick mig att må sämst.. Min mamma började bråka med sin man varje dag.. och jag ville  inte det eftersom jag kommer ihåg hur mina föräldrar bråkade när jag var liten så ville inte att min lille brorsa skulle behöva känna samma :/
Så jag fann tyvärr inte min lycka i Sverige.. Har mått dåligt i många år nu.. Men jag har såklart oxå haft underbara dagar i Sverige.. Har underbara kompisar,en underbar mamma och lille brorsa..! Folk som får mig att lee.. Och jag ska kämpa för att bli lycklig.. Mamma ska i alla fall skillja sig nu.. och det gör mig glaad!! Efter alla dessa 4 år tycker jag det räcker.. !