.

Hon är snygg osminkad. Det är inte jag. Hon ser inte trashy ut i fett hår. Det gör jag.
Hon passar i allt som inte passar mig. Hon ser bättre ut i alla mina kläder. Faktiskt.

Känner ni igen er? Det är så vanligt att man sätter upp andra på en piedestal för att jämföra sig
till döden. Det handlar om de skyhöga krav vi har på oss själva men inte på andra. Vi accepterar
andra. Men inte oss själva. Så är det nästan för alla. Hur gör vi för att bota denna åkomma?

Tänk: hade jag varit någon annan, hur hade jag då tyckt att jag
ser ut just nu? Hur hade jag bedömt mig själv? Ofta blir svaret “den
personen hade nog tyckt att jag var söt”. Det är lätt att erkänna så.

Tänk: varför tvingar jag mig själv att nå någon slags perfektion,
när jag ser att alla andra är ursnygga som de är? Varför ska jag
kräva mer utav mig själv?  Tänk på att du är unik och grym!
Det finns ingen som är perfekt, men alla kvinnor kan se grymt
bra ut! Och du är inget undantag. Aldrig, någonsin, never.

Tänk: Bara för att någon är supersnygg är jag inte fulare för det.
Tyckte jag att jag var en solklar 7a på snyggskalan när jag gick ut,
så förändras inte det för att en 9a kom in i rummet. I’m still good!

Tänk: jag accepterar mig själv så som jag accepterar andra. Jag
är minst lika bra som den person jag avgudar! Det är sanning!